Ur led är tiden.

Okej. Idag får vi till det. Middag före klockan sju, istället för mellan åtta och nio som det varit länge, länge nu.

Den hett önskade väckarklockan jag skickade efter från Amazon redan innan jul ifjol. Norah skulle få den då hon fick eget rum. Vilket vi ursprungligen planerade till jul ifjol.

Norahs väckare skickar upp tiden i taket också, eller på väggen. Dock märkligt nog endast med 12 h-visning där.

Vi fick barnen i säng strax efter elva igår kväll också, istället för omkring midnatt. Det är ju bara att ta tjuren vid hornen och försöka börja vrida tillbaka klockan. Fördelen med barnens sena kvällar, är att morgnarna blivit sena också och G och jag fått sova ut. Nackdelen är att jag fortfarande oftast känner att jag vill ha en stund utan barnen då de lagt sig och då blir det ju fort väldigt sent för oss vuxna, då barnen också fått nattsudda. Heh.

Och så Rubens väckare. Nu skall vi bara skruva upp en liten sänghylla åt honom också, så han kan ställa den någonstans där han når den på morgnarna.

_Men_ så skönt det varit att kunna släppa all stress kring middag och läggning. H e l t ljuvligt...

Jag vägrar att ta tanken längre än så. Inte än. Barnen är lediga i litet drygt tre veckor till och det är nästan jag med. Så det så.