Trött Ruben somnade ovaggad vid 1115 idag. Och han hann äta innan. :O)Hörde på radion häromdagen om B-samfundet och om människor med en annan dygnsrytm än den gängse. Det vill säga exakt min dygnsrytm.
Jag har levat i 42 år nu och vet att jag gärna håller igång under kväll och natt. Jag och min syster. Hon och jag lever ju ohemult långt ifrån varandra och första kvällen vi träffas efter oskäligt lång tid, sitter vi alltid med varsin tekopp till 03-, 04- eller varför inte 05-tiden på morgonen och pratar.
I mitt vanliga liv, utan syrran, har jag sakta lyckats vrida min A-människa till make till att vara vaken till midnatt och ofta litet till. På gott och ont. Det är skönt att vara uppe och svårt att gå och lägga sig, men sedan får jag just nu alltid litet ångest när jag väl lägger mig och tänker på att Ruben kommer att hålla oss vakna i omgångar, Norah kan nog hon också samt att det jämra A-samhället sedan kör igång i vanlig tid kommande morgon. Blääh...
Intressant att det nu finns ett samfund och forskning som pekar på det här viktiga faktumet - att vi finns, vi som fungerar bäst på kvällen. Har länge känt mig som en sämre människa som är trött på morgonen, särskilt i samröre med svärföräldrarna som är obarmhärtigt morgonpigga och extrema A-människor. De är pensionärer båda två, väldigt aktiva och håller igång där ute på ön och de har liksom arbetat klart vid 14-tiden. Svärfar lägger sig sällan efter 21, svärmor kan vara vaken till drygt 22. Min käre G brås nog på dem, men har efter alla år med mig skruvats om till en "mitt emellan". ;O)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar