"My hair."

Ovanstående är ett citat som levt kvar i mig sedan oförglömliga, läckra "O Brother, Where Art Thou?". George Clooneys karaktär yttrade de orden, oftast efter han sovit, satte sig upp och förde händerna till sitt huvud.
Nåväl, nu är det mitt hår det gäller. Sedan kring påsk har jag tyckt att håret, särskilt nedersta decimetern har känts som strävt hö. Det har nog smygit sig på, men vi var ju på ön under påsk och vattnet där har märkliga effekter på håret (fråga syrran, hon vet). Där har jag dessutom både annat shampo, balsam och stylingprodukter än hemma. Så jag skyllde på yttre omständigheter. Men så bytte jag shampo + balsam på ön och så har jag ju mina vanliga pryttlar hemma och det har baske mig inte blivit bättre.
Undrar om den snart ett år gamla permanenten har havererat på något vis? Mitt hår brukar inte fara så illa annars, att det hinner bli så här eländigt innan det blir dags för nästa frissabesök. Hormoner? Min mens är ju fortfarande hur puckad som helst; skall återkomma till det en annan gång. Vitaminer? Allmäntillstånd? Sömnbrist? :O/ Hmm... Vi får väl se. Domen kommer i nästnästa vecka, då jag skall till Mió igen.

Så här såg det ut i augusti ifjol. Håret alltså.