Två månader.

Kvällen innan, i vår häftiga tornsvit!

Tänkte berätta om bröllopet som nästan inte blev av! Fast det var ju inte så, men summa summarum så var det en massa detaljer som liksom köttade ihop sig - ibland utan vår vetskap. :O)

Först var det kören. G kom ju på att vi skulle ha en kör istället för solist vid vårt bröllop. Jag tände ganska snabbt på idén och kontakter knöts via Blomster-Agneta, som sjunger i den tilltänkta kören. Några ur kören skulle det bli. Tiden gick, önskemål om sånger hade levererats och tystnaden lägrade sig. Vid förnyad kontakt, fick Blomster-Agneta veta av sin körledare, att nähä, kören har inte tid, hinner inte repetera och nej tack. Då var det en månad kvar till dagen B (som i Bröllop ;O)). Allt löste sig på det mest underbara vis och Eva Plumppu sjöng så fint till oss!

Cirka en vecka innan bröllopet bröt vår kantor armen. Ett bekymmer uppstod genast, då vi precis (i sista stund som vanligt) stod i begrepp att beställa våra vigselprogram. Vi fick av vår präst ett hett tips om vem som skulle bli ersätta kantorn och ett stridsbeslut togs och hans namn skrevs in, trots att det inte var säkerställt. Ingen hade ju vetat ändå, fast jag hade ju sagt det till alla, för så fungerar jag ;O) - men det blev faktiskt den kantor vi namngivit; Simon Lind. Han spelade jättefint, även om något finger slant ibland. Vi var så glada över vårt musikval och känslan blev så rätt... Jag hoppas att kantor med bruten arm repat sig vid det här laget!

Då alla våra gäster gått hem och vi väntat in Blomster-Agneta, som skulle hämta mina blommor för konservering, fick vi höra historian om buketten som nästan inte blev av.
Leverantören hörde av sig några få dagar innan bröllopet och skulle inte kunna leverera blommorna längre norrut än Umeå. Det hade ingen någon nytta av, så den leverantören fick sig på pälsen av våra florister. Den vilda jakten på blommorna (limegröna rosor primärt) vidtog!

Fyrkanten dammsögs - ingen Interflorabutik hade några hemma. Om jag fattade Blomster-Agneta rätt, hade till och med någon konkurrerande butik vidtalats. Någon i personalen hade kommit på att själva Blomster-Agneta var på semester i Gällivare (35 mil härifrån) och att de skulle ringa henne och be henne kolla med butiken där. Och minsann, där satt de, mina limegröna rosor! :O) De hade dammsugit butiken och när Blomster-Agneta valt ut de bästa stod hon där med ett drygt 20-tal rosor. På fredag kväll.
Hon, Blomster-Hjältinnan, avbröt sin semester och åkte tillbaka till Luleå ("blommorna behövde ju komma i vatten"), för att sedan under lördagen kreera konstverket som jag bar under vår vigsel. Lösa blommor till håret, samt småbuketterna till Norah, min mor och min svärmor arbetade hon med också. Allt blev så fint!

Ett par småsaker gick om intet också. Fotografen dök aldrig upp hos frissan som han skulle göra och det känner jag mig faktiskt besviken på. Han skyllde sedan på att han trott att jag skulle bli där längre, men det höll ju inte riktigt. Vi hade lämnat ett detaljerat schema åt fotografen (på hans begäran), när och var saker hände och frissan höll väldigt proffsigt på sitt uppdrag. Han och jag hade talat igenom tidsschemat och han höll sin del av schemat skarpt. Trist att inte få proffsbilder från det tillfället i alla fall.

Ingen lunch fick vi heller, G och jag, på bröllopsdagen. Vi skickade ovetande ut G's bror på stan för att hämta oss något att få i magen innan vi började dressa oss inför fotograferingen som skulle ske på hotellet innan vigseln. Det här var alltså söndag, strax innan lunchtid och _ingenting_ var öppet. Inte ens Max. Så vi sög i oss något från fruktfatet som vi hade på rummet och litet vatten och levde sedan på det till vi fick äta av vår egen bröllpsbuffé! Men det gick ju bra - vi överlevda allt och har nu varit gifta i svindlande ;O) två månader.