Sämre.

Å. Vaknade och mådde illa idag igen. Och så har det faktiskt fortgått. Jag har inte varit ens nära att kräkas idag, men illamåendet har varit rätt konstant istället. Det är fortfarande som vatten, det som lämnar min kropp. Oavsett utfart.
Idag har jag hittills fått i mig en fralla, en halv kopp te, ett par apelsinklyftor, ett glas juice och en fraktion av en vanlig portion middag. Det märks framförallt i kroppen men även hjärnan tror jag, att jag inte får i mig nog med näring just nu. Jag får domningskänslor i armarna när jag använder dem, känner mig jättematt och trött.

Och idag stannade G hemma med oss. Norah fick vara hemma idag med, vi tyckte hon var för snuvig ännu. Ruben var liksom jag, sämre idag. Han har varit jättegnällig och lättgråten, snuvig med litet feber. I korta il har han orkat liva upp sig. Syrran har just börjat komma ut på andra sidan en gruvlig förkylning och jag förstår verkligen henne, då hon har saknat S hemma.

Jag känner mig som en mesfis som vill att G skall vara hemma och nog hade den här dagen gått utan honom, men fy så jobbigt.

Det värsta är när ens barn är sjuka. Så kan det kännas rätt jobbigt att själv vara sjuk och måsta ta hand om friska, busiga barn. Och inse att de snart får ens egen sjuka. Dubbeljobbigt blir det när alla är sjuka. Min hjärna är för luftig för att kunna prioritera i eländet, men jobbigt är det med sjukor. Och min mor har fått det. Tyvärr. G känner ingenting - bra! Jag har inte vågat fråga ännu, men jag önskar förstås att G stannar hemma med oss imorrn också. Känns oöverstigligt att tänka sig att gå med Norah till dagis, med allt det innebär av av- och påklädningar i någon slags ordning.

Skrev jag att Ruben förstås sover jättedåligt? Han har sovit med oss två nätter i rad nu. Men han är ju sjuk och litet ursäktad just nu. Vi har annars faktiskt lagt oss mycket tidigare än vanligt de sista kvällarna och sovit med barnen på dagen - och det är riktigt bra.